Svensk ordbok 2009, webbversion

ballong [-åŋ´] substantiv ~en ~er ball·ong·en●an­ordning som kan stiga i luften och som består av ett tunt, gasfyllt hölje i rundade former; den tidigaste och enklaste luft­farkosten rum.spel.trafik.ballongfarareballongkorgspärrballongvarmluftsballongförsöken att nå Nordpolen med ballong○äv. om mot­svarande lek­sakbarnen fick var­sin ballong på kalasetsedan 1788 (skrivet ballon)av fra. ballon ’boll; ballong’; av ita. pallone ’stor boll’, till palla ’boll; kula’; jfr 1bal