Svensk ordbok 2009, webbversion
ban
substantiv ~en ~ar
ban·en●plant härdat underlag för arbetsstycke på smidesstäd
verkt.JFRcohyponympen
○äv.slagyta på hammare eller slägga
sedan 1836av lågty. ban ’den flata delen av hammarhuvudet’; ev. samma ord som 1bana