substantiv ~n äv. vard. banbrytarn, plur. ~, best. plur. banbrytarna
ban|bryt·ar·en●person som gjort banbrytande insatser
på ngt andligt område
psykol.yrk.SYN.synonympionjär 1synonymföregångsman
en banbrytare inom svensk miljöforskningsedan 1868