Svensk ordbok 2009, webbversion
ban`dtång
substantiv ~en
band|tång·en●en ört som har långa, breda, bandliknande blad
och som vid kusterna lever och blommar under havsytan
bot.JFRcohyponym2tångcohyponymsjögräs
bandtången är en fröväxt, inte en algsedan 1806