Svensk ordbok 2009, webbversion

1bank substantiv ~en ~ar bank·en1lång­sträckt undervattens­grund av löst material så­som grus, sand, lera m.m. geol.rum.JFRcohyponymsandbank ○äv. om större, relativt grunt havs­områdedjuphavsbanksedan 1644av lågty. bank med samma betydelse, samma ord som ty. Bank ’bänk’ 2an­lagd vall som bär upp väg eller järn­väg mil.rum.JFRcohyponymbanvall ○äv. om vall bak­om bröst­värn för upp­ställning av artilleri etc.sedan 16903lång­sträckt an­hopning av moln el. dimma meteorol.rum.molnbanksedan 1745
2bank substantiv ~en ~er bank·en1före­tag som ägnar sig åt ut­låning mot ränta av in­lånade pengar samt åt flera där­med samman­hörande verksamheter och tjänster ekon.rum.JFRcohyponymkreditinstitut bankkontobanklånaffärsbanksparbanksätta in pengar på bankenha pengar på bankenta ut pengar på banken○äv.bank­kontor det finns flera banker i centrum○äv. bildligtvanligen i sammansättn. förråd blodbankgenbankordbank(på) bankenEbberöds bankdilettantiska och förlust­bringande affärs­metoder​ den av­satta styrelsen hade ägnat sig åt Ebberöds bank skratta hela vägen till bankenseväg 1 sedan 1642av ita. banco, banca ’penningutlånares bord; bank’; av germ. urspr.; besl. med ty. Bank; se 1bank 2sär­skild penning­summa mot vilken in­satser görs i vissa hasard­spel så­som tjugo­ett, roulette etc. spel.○äv. om person som kontrollerar denna penning­summaNN är bankspränga banken vinna hela kassansom man spelar mot i hasardspel​ statistiskt sett ska det vara o­möjligt att spränga banken, men om inte kasinot begränsar in­satsen så kan det gå sedan 1780