Svensk ordbok 2009, webbversion

bankett [-ket´] substantiv ~en ~er bank·ett·en1hög­tidlig (officiell) fest­måltid kokk.rum.tid.JFRcohyponymfestcohyponymkalascohyponympartycohyponymbjudning 1 stats­besöket av­slutades med en stor bankett(på/under) bankettensedan ca 1585av fra. banquet med samma betydelse; av ita. banchetto ’liten bänk; kvälls­måltid som åts på en bänk’ 2våg­rät av­sats i en doserad slänt till en väg-, järnvägs- eller kanal­bank av­sedd att stoppa upp ras el. ut­göra kommunikationsyta mil.rum.trafik.JFRcohyponymvägren sedan 1623 (om av­sats i skytte­grav)av fra. banquette med samma betydelse; av provensalska *banqueta ’liten bänk’; jfr bankett 1