substantiv,
plur.
bann·or●kraftiga förebråelser
komm.SYN.synonymskrubbor
JFRcohyponymovettcohyponymskällcohyponymutskällning
pojken fick ta emot en skur av bannor för att han kom för sentsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)till fornsv. banna, sing., ’förbannelse, smädelse, förebråelse’