Svensk ordbok 2009, webbversion

bar sebära
1bar adjektiv ~t ●som inte täcks av ngt hölje t.ex. kläder, löv, snö­täcke etc. beroende på före­målet i fråga admin.SYN.synonymobetäckt JFRcohyponymnaken bara benen klänning som lämnade ryggen barmarken låg bar hela vintern○äv. bildligtsom helt saknar till­gångar efter en natt på kasinot var han all­deles barblott och bartse3blott 1 på sina bara knänseknä 1 stå med rumpan barserumpa stå/ställas på bar backesebacke 3 ta ngn på bar gärningsegärning under bar himmelsehimmel 1 sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. bar; gemens. germ. ord med släktingar i an­dra indoeur. språk
2bar substantiv ~en ~er bar·en1enkelt mat­ställe med själv­servering serv.barserveringgrillbarhamburgerbarlunchbararbets­kamraterna åt lunch på en när­belägen barsedan ca 1900av eng. bar med samma betydelse; av fra. barre i bet. ’stång; skrank’; jfr 2barr 2lokal för vin- och sprit­servering vid disk ofta i an­slutning till (finare) restaurang scen.JFRcohyponym2bar 1cohyponymölstugacohyponympub barstol○i sammansättn. äv. om service- och försäljningsinrättning med liknande arrangemangklackbarskivbarsedan 1903
3bar substantiv ~en, plur. ~, best. plur. ~en bar·en●en enhet för luft­tryck ung. mot­svarande det normala luft­trycket vid havs­ytan mått.sedan 1904av grek. bar´os ’tyngd’; jfr barometer