Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`rnatro substantiv ~n barna|­tronenkel religiös över­tygelse som tänks vara bevarad från tidig barndom el. typisk för barn relig.JFRcohyponymkolartro en trygg barnatrohan är 30 år men har än­nu sin barnatro kvarsedan 1864Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro.Gunnar Dahl, Barnatro (1934; traditionell frikyrkosång)