Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
barna|tron●enkel religiös övertygelse
som tänks vara bevarad från tidig barndom el. typisk för barn
relig.JFRcohyponymkolartro
en trygg barnatrohan är 30 år men har ännu sin barnatro kvarsedan 1864Barnatro, barnatro, till himmelen du är en gyllne bro.Gunnar Dahl, Barnatro (1934; traditionell frikyrkosång)