substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
barn|barn·et●barn till (viss persons) barn
yrk.sesebarn 2
hon är barnbarn till NNngns barnbarn, barnbarn till ngnGuds barnbarnbarn till präst eller annan djupt religiös person
skildringar av hur Guds barnbarn hanterar sin egen tro finns det gott om
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. barnabarn