Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`rndom substantiv ~en ~ar barn·dom·en●period av livet när man växer upp och mognar psykol.tid.SYN.synonymuppväxttid JFRcohyponymålderdomcohyponymungdom 1 barndomshembarndomsminnebarndomsvänminnen från hans tidigaste barndomhon hade en lycklig barndom○äv. bildligt om det första skedet av ngn ut­veckling e.d.i filmens barndom(i ngns) barndomgå i barndombörja bete sig som ett litet barn i­genom gammal och senil person​ hennes mor­mor gick i barndom de sista åren av sitt liv sedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. barndomber; till barn och 1dom