substantiv ~n äv. vard. barnkammarn, plur. barnkamrar el. ~, best. plur. barnkamrarna äv. barnkammarna
barn|kamr·ar●rum som är avsett för (mindre) barn
att leka och (vanligen) sova i
heminr.○ofta mer el. mindre bildligtbarnkammarmoralhan läste vuxenböcker redan i barnkammarensedan 1655