Svensk ordbok 2009, webbversion
ba
`
rnunge
substantiv
~n barnungar
barn|ung·en
●
(litet) barn
yrk.
○
ofta bildligt, med stark tonvikt på omognad etc.
Uppför dig inte som en barnunge!
Det där fixar jag själv, jag är väl ingen barnunge!
sedan 1734