Svensk ordbok 2009, webbversion

1barock [-åk´] substantiv ~en barock·enen konststil som känne­tecknas av kraftiga och effekt­fulla uttrycks­medel och ofta stor skala, många ut­smyckningar etc. särsk. in­om bild­konsten och musikenkonstvet.barockkonstnärbarockoperabarockpalatsbarockstilsenbarockäv. om perioden (ca 1600–1750) när denna stil var förhärskandei best. f. barockens yviga fasaderbarockens oändlighetssträvanibl. med ton­vikt på stilens över­drifterbarockeffekter(under) barockensedan 1871av fra. baroque med samma betydelse; trol. av port. barroco ’o­regelbunden pärla’
2barock [-åk´] adjektiv ~t 1full­ständigt o­rimlig admin.af.komm.JFRcohyponymbefängd resonemanget var helt barocktsedan 1785se 1barock 2som har att göra med barock­stilen mindre brukl.konstvet.musiksese1barock sedan 1890