Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åk´]
substantiv ~en
barock·en●en konststil som kännetecknas av kraftiga och effektfulla uttrycksmedel
och ofta stor skala, många utsmyckningar etc.
särsk. inom bildkonsten och musikenkonstvet.barockkonstnärbarockoperabarockpalatsbarockstilsenbarock○äv. om perioden (ca 1600–1750) när denna stil var förhärskandei best. f.
barockens yviga fasaderbarockens oändlighetssträvan○ibl. med tonvikt på stilens överdrifterbarockeffekter(under) barockensedan 1871av fra. baroque med samma betydelse; trol. av port. barroco ’oregelbunden pärla’
[-åk´]
adjektiv ~t
1fullständigt orimlig
admin.af.komm.JFRcohyponymbefängd
resonemanget var helt barocktsedan 1785se 1barock
2som har att göra med barockstilen
mindre brukl.konstvet.musiksese1barock
sedan 1890