Svensk ordbok 2009, webbversion

bar´yton substantiv ~en ~er baryt·on·en1stämläge mellan bas och tenor hos mans­röst musikJFRcohyponym1bas 1 barytonpartibarytonsångarehans fylliga baryton○äv. om personNN är naturlig baryton○i sammansättn. äv. om instrument med mot­svarande ton­omfångbarytonsaxofonspela barytonsedan 1802av ita. baritono med samma betydelse; till grek. barys´ ’djup; tung’ och ton´os ’ton’ 2ett violaliknande stråk­instrument anv. bl.a. i Öster­rike under 1600- och 1700-talet musiksedan 1821