Svensk ordbok 2009, webbversion

1bas`ta verb ~de ~t bast·arbada bastu vard.hyg.efter träningen bastade de och badade i havetbastasedan 1972till bastu Subst.:vbid1-114702bastande
2bas`ta interjektion i vissa ut­tryck punkt och slut! Nollnu äter du och där­med basta!sedan 1729av ita. basta ’det räcker till’, till bastare ’räcka till’