Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bas·un·en●typ av trumpetliknande bleckblåsinstrument med mäktig klang
musikSYN.synonymtrombon
basbasuntenorbasun○särsk. i bibliska sammanhangden tredje ängeln blåste i basunensedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. basun ’lur; basun’; av fornfra. bosine, lat. bu´c(c)ina ’lur, horn’