Svensk ordbok 2009, webbversion

batteri´ substantiv ~et ~er batt·eri·et1källa för elektrisk ström som ut­nyttjar kemiskt bunden energi eg. om serie­kopplat system av enheter, ibl. laddningsbara eltekn.JFRcohyponymackumulatorcohyponymbränslecell ficklampsbatteriladda batterietbyta batterispara på batterierna○ibl. bildligt i ut­tryck för att samla nya krafterhan har jobbat hårt på sista tiden och nu måste han ladda batteriernasedan 1800av fra. batterie, eg. ’hamrande, slående’, till battre ’slå’ 2upp­sättning sam­verkande artilleri­pjäser under gemensam ledning e.d.; äv. om liknande vapen admin.mil.batterichef○särsk. om fast upp­ställningbatteridäckbatterivärnsedan 16213upp­sättning rytmiska instrument i orkester trummor o.d., särsk. i jazz­orkester musikJFRcohyponymslagverk 2cohyponymslaginstrument sedan 1920-talet4upp­sättning sam­verkande redskap eller hjälp­medel för ngt syfte som fram­går av samman­hanget af.testbatteriett helt batteri med spar­åtgärderett batteri (av/med ngt)sedan 1822