substantiv ~n ~r
be·dröv·els·en●nedstämt sinnestillstånd
psykol.JFRcohyponymledsnad
till hans stora bedrövelse sade hon nej○äv. om tillstånd som vållar nedstämdheten tröst i bedrövelsen(till ngns) bedrövelse, (till) bedrövelse (för ngn), bedrövelse (över ngt/att+V/SATS)efter sju sorger och åtta bedrövelsersesorg
sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. bedrövilse