substantiv ~n äv. vard. befälhavarn, plur. ~, best. plur. befälhavarna
be·fäl|hav·ar·en●högsta chef
särsk. på fartyg
mil.yrk.JFRcohyponymchefcohyponymöverbefälhavare
tankfartygets befälhavarebefälhavare (för/över ngn/ngt)sedan 1545Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. befälhavarn, plur. ~, best. plur. befälhavarna
be·fäl|hav·ar·en●högsta chef
särsk. på fartyg
mil.yrk.JFRcohyponymchefcohyponymöverbefälhavare
tankfartygets befälhavarebefälhavare (för/över ngn/ngt)sedan 1545