verb ~de ~t
be·far·ar●med olust eller fruktan förutse
ngn oönskad utveckling
komm.man befarar en ökning av arbetslösheten○ibl. äv. i fråga om redan inträffad (förmodad) händelse e.d.mannen befaras ha drunknatbefara ngt/SATSsedan 1627av lågty. sik bevaren med samma betydelse; jfr 1fara
Subst.:vbid1-115098befarande
2befa´ra
verb befor befarit befaren befarna, pres. befar
be·far·it●trafikera
vägar, hav etc.
sjö.trafik.befara kustenbefara ngtsedan 1790Subst.:vbid1-115100befarande