Svensk ordbok 2009, webbversion

befinn´a sig verb befann befunnit, pres. befinner be·finn·er1vara när­varande på viss plats e.d., vanligen mera till­fälligt rum.JFRcohyponymvistascohyponym4vara 1cohyponym2stå 2 han befann sig i lokalen när explosionen in­träffade○äv. bildligt om att vara i visst till­stånd el. viss situationden klassiska musik­industrin befann sig i krisbefinna sig ngnstanssedan 1656av lågty. sik bevinden med samma betydelse; till finna 2i vissa ut­tryck känna sig ha visst hälso­tillstånd med.JFRcohyponym1må den ny­blivna modern befinner sig välbefinna sig SÄTTsedan 1732Subst.:befinnande (till 2)