Svensk ordbok 2009, webbversion

befo´rdra verb ~de ~t be·fordr·ar1vanligen pass. el. perf. part. åstad­komma förflyttning av gods, personer etc. till bestämd plats jur.trafik.JFRcohyponymtransportera 1cohyponymfraktacohyponymforsla vidarebefordraan­talet befordrade passagerare steg med 10%varorna befordrades till destinations­orten○äv. bildligtdjup­sinnigheter som kritikerna befordrar till tid­skrifterna○spec.över­lämna jur.; ngt åld.befordra den dömde till straffbefordra ngn/ngt (till ngn/ngt)sedan 1622av lågty. bevorderen med samma betydelse; jfr fordra 2flytta (ngn) upp­åt in­om ett system av tjänste­ställningar särsk. med avs. på kommunala och statliga tjänste­män arb.JFRcohyponymavancera han befordrades till majorbefordra ngn (till ngn)sedan 16843verka till för­mån för till­stånd, ut­veckling etc. admin.JFRcohyponymfrämja befordra en sund ekonomisk ut­vecklingbefordra rätt­visa och jäm­likhetbefordra ngtsedan ca 1600Subst.:vbid1-115172befordrande, befordring; befordran (till 1 + 2)