Svensk ordbok 2009, webbversion

befri´else substantiv ~n ~r be·fri·els·en1lös­görande från under­tryckt eller in­stängt till­stånd särsk. av folk och länder och i politiska samman­hang pol.tid.JFRcohyponymfrihet 1cohyponymräddning 1 Frank­rikes befrielse 1944befrielsens timme slog till sist○äv. ut­vidgaten befrielse från den klassiska konstens reglerbefrielse (av ngn/ngt) (från/ur ngt)sedan 18412det att slippa i­från viss skyldighet samh.tid.ansvarsbefrielsehan begärde befrielse från upp­dragetbefrielse (från/undan ngt)sedan 17193känsla av upp­hävt tryck ofta psykol.psykol.JFRcohyponymlättnad 1 han upp­levde av­slöjandet av sitt dubbel­liv som en befrielseen musik som det är en befrielse att lyssna påsedan 1830