Svensk ordbok 2009, webbversion

begä´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·gär·et1stark lust till ngt som orsakas av djupare drifter e.d., ofta in­riktad på sinnlig njutning psykol.JFRcohyponympassion 1cohyponymåstundancohyponymbegärelse habegärmaktbegärhans brinnande begär efter sprithan är slav under sina begärbegär (efter ngn/ngt/att+V), begär (att+V)sedan 1467brev från rikets råd med inbjudan till kung Karl att återta riksstyrelsen (Styffe)fornsv. begär; till begära 2bud i (vissa äldre) kort­spel särsk. om lägsta bud i vira spel.sedan 1809