Svensk ordbok 2009, webbversion

begå´va verb ~de ~t be·gåv·ar●vanligen pass. el. perf. part. fri­kostigt förse med ngt värde­fullt; vanligen om o­bestämd givare komm.JFRcohyponymskänkacohyponymförära hon har nyligen begåvats med stadens två­åriga arbets­stipendium○ofta iron.Paris har begåvats med ett eget Disneylandhan har begåvats med en o­vanligt stor näsabegåva ngn/ngt med ngt (för ngt)sedan y. fornsv.fornsv. begava; av lågty. begaven med samma betydelse; jfr gåva Subst.:vbid1-115514begåvande