Svensk ordbok 2009, webbversion

begrän´sning substantiv ~en ~ar be·gräns·ning·en1vanligen i sammansättn. ngt som ut­gör gräns t.ex. om verklig el. tänkt linje, yta, punkt etc. särsk. geom.geom.mat.rum.utstr.övre och undre begränsningett järn­staket ut­gjorde begränsning mellan tomternabegränsning (av/i ngt)sedan 18172det att om­fattningen (av något) hålls in­om vissa gränser psykol.utstr.begränsning av importen○ofta om minskning av om­fattningregeringen in­förde begränsningar av fri- och rättigheterna○äv. betr. begåvning el. kompetens (på visst om­råde)o­fullkomlighet hon in­ser inte sin begränsninghans begränsning som komediaktör är uppenbarhon är talang­full, men hon har sina begränsningarbegränsning (av ngt)sedan 1850; 1843 i bet. ’o­fullkomlighet’