verb begrät begråtit begråten begråtna, pres. begråter
be·gråt·er●ge uttryck för sorg över eller saknad av
ngn/ngt; ofta dock utan att verkligen gråta
komm.JFRcohyponym2sörja 1
begråta sina dödabegråta svunna ungdomsdagarbegråta ngn/ngtsedan 1529Subst.:vbid1-115468begråtande