Svensk ordbok 2009, webbversion

begrepp´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·grepp·et1nog­grant bestämd typ av tankeenhet ofta upp­fattad som samman­fattningen av ut­märkande egenskaper fil., logikfil.allmänbegreppgudsbegreppklar­göra begreppenvilla bort begreppendemokrati är ett mång­tydigt begrepp○äv. all­männare, särsk. i ut­tryck för undan­röjande av miss­förstånd o.d.låt oss reda ut begreppen lite○äv. positivt om bemärkt före­teelse el. personNN är ett begrepp i svensk teater­historiasedan 1737av lågty. begrip, begrep ’begrepp; begripande’; till begripa 2grund­läggande förståelse av samman­hang el. förhållande psykol.JFRcohyponymföreställning 2cohyponymbild 2 diagrammet ger ett begrepp om den ekonomiska ut­vecklingenhan har inget begrepp om textens inne­hållhon har inget begrepp om pengar○äv. försvagatall­män upp­fattning vad ska han få för begrepp om mig?○ngn gång äv.förstånd ngt åld.det går över mitt begreppbegrepp (om ngn/ngt)sedan 17183i vissa ut­tryck o­medelbar av­sikt komm.han stod just i begrepp att resai begrepp att+Vsedan 1740