Svensk ordbok 2009, webbversion

begynn´else substantiv ~n ~r be·gynn·els·en●första början av ngt som fort­lever el. ut­vecklas särsk. bibl.; ngt åld. ut­om i vissa ut­trycktid.JFRcohyponymstartcohyponymbörjan begynnelselöni tidernas begynnelseen tro­tjänare som varit med sedan före­tagets begynnelse(i) begynnelsen (av ngt), begynnelse (till ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. begynnilse I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.Bibeln (1917 års övers.), 1. Mos. 1:1