verb ~de ~t
be·ivr·ar●vidta formella (juridiska) åtgärder mot
ngn oönskad, ofta olaglig, handling
jur.JFRcohyponymåtala
överträdelse beivras enligt lagbeivra ngtsedan 1720av ty. beeifern med samma betydelse; jfr iver
Subst.:vbid1-115700beivrande;
beivran