substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas beivranden
be·ivr·an●formell (juridisk) motåtgärd
mot ngn olaglighet etc.
jur.tid.beivran (av ngt/SATS)sedan 1773Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas beivranden
be·ivr·an●formell (juridisk) motåtgärd
mot ngn olaglighet etc.
jur.tid.beivran (av ngt/SATS)sedan 1773