Svensk ordbok 2009, webbversion

bekänn´else substantiv ~n ~r be·känn·els·en1med­givande av egen skuld på formellt el. hög­tidligt sätt jur.tid.syndabekännelseden å­talade avlade full­ständig bekännelse○äv. ut­vidgatbekännelseromanbekännelse (av/om ngt/SATS)sedan 1508Dombok för Sydvestra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)fornsv. bekännilse 2öppen redo­visning av tro, å­sikt e.d. relig.tid.JFRcohyponymdeklaration 1 trosbekännelseden augs­burgska bekännelsenhans bekännelse till demokratin kom sentbekännelse (av/till ngt)en läpparnas bekännelseen ut­saga eller bekännelse som inte är upp­riktig​ oppositionen hävdade att regeringens tal om miljö­satsningar bara var en läpparnas bekännelse sedan 15263religiös riktning särsk. med ton­vikt på personligt del­tagande relig.teol.bekännelsekyrkaden evangelisk-lutherska bekännelsensedan 1545Bekännelser.Svensk titel på självbiografiska verk av Augustinus och Rousseau