Svensk ordbok 2009, webbversion

bekan´ting substantiv ~en ~ar be·kant·ing·enperson som ngn känner vard.yrk.JFRcohyponym2bekant en gammal bekantingäv. om före­mål m.m.kyl­systemet i den nya modellen är en gammal bekantingen bekanting (till ngn)sedan 1889