Svensk ordbok 2009, webbversion
bekan
´
ting
substantiv
~en ~ar
be·kant·ing·en
●
person som ngn känner
vard.
yrk.
JFR
cohyponym
2
bekant
en gammal bekanting
○
äv. om föremål m.m.
kylsystemet i den nya modellen är en gammal bekanting
en bekanting (till ngn)
sedan 1889