Svensk ordbok 2009, webbversion

bekantskap [-kan´t-äv.-kan`t-] substantiv ~en ~er be·kant·skap·en1knappast plur. närmare kännedom om de viktigare egenskaperna hos person el. (ofta) sak­förhållande psykol.sociol.JFRcohyponymförtrogenhet en flyktig bekantskapstifta bekantskap med de nya grannarnabekantskap (med ngn/ngt)sedan 17992personlig kontakt av inte till­fälligt slag, med person el. före­teelse hon skulle vilja åter­knyta bekantskapen med sina gamla kursaredet är svårt att säga mycket om henne efter en så kort bekantskaphan har sagt upp bekantskapen med sin förre kompanjon○äv. om före­målet för den personliga kontaktenbekantskapskretshan är en upp­friskande bekantskapbekantskap (med ngn), bekantskap (mellan ngra)sedan 1709Bekantskap önskas med äldre bildad herre.Titel på diktsamling av Kristina Lugn (1983)