Svensk ordbok 2009, webbversion

bekräf´ta verb ~de ~t be·kräft·ar1in­tyga riktigheten av an­tagande, upp­gift, på­stående etc. komm.SYN.synonym2styrka 2 JFRcohyponymintygacohyponymaffirmeracohyponymverifiera nyheten bekräftas av flera tro­värdiga källordet in­träffade bekräftar polisens miss­tankar○äv. ut­vidgat om händelse e.d.vara ut­tryck för riktigheten av ut­vecklingen bekräftar behovet av en ränte­sänkning○spec. i ett ngt paradoxalt ut­tryckundan­taget som bekräftar regelnbekräfta ngt/SATSsedan 1579av lågty. bekreften ’ta med våld; skydda med våld’; jfr inkräkta, kraft 2ge rättslig giltighet åt överens­kommelse e.d., vanligen genom ngn formell och officiell åt­gärd jur.JFRcohyponymstadfästa 1cohyponymratificeracohyponymparafera av­talet bekräftades genom presidenternas under­skrifterköpet bekräftades genom ett hand­slag○äv. försvagatfår jag be er bekräfta mot­tagandet här?bekräfta ngt (med/genom ngt)sedan 15433ofta perf. part. erkänna och visa upp­skattning av ngn, som individ, i veder­börandes yrkes­roll etc. allmän värderingJFRcohyponymse 1 han ville bli bekräftad och få ett sär­skilt värde in­för sin hustru och barnenpsykologer betonar att det är viktigt att vi bekräftar var­andra och ger var­andra upp­märksamhetbekräfta ngnsedan 1990-taletSubst.:vbid1-115809bekräftande; bekräftelse