verb ~de ~t
be·kymr·ar●skapa bekymmer för
ngn
psykol.JFRcohyponymängsla
det ekonomiska läget bekymrade regeringenförlusten bekymrade honom inte allsvarningen bekymrade henne inte mycket○äv. med bibetydelse av intressehans karriär bekymrar mig fögabekymra ngnsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. bekymbra; av lågty. bekümmeren med samma betydelse, till kummer ’sorg’
Subst.:vbid1-115857bekymrande