verb ~de ~t
be·lägr·ar●utsätta (befäst plats) för belägring
som förberedelse till stormning
mil.JFRcohyponymcernera
en belägrad fästningLeningrad belägrades i tusen dagarbelägra ngtsedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. beläghra; av lågty. belegeren med samma betydelse; jfr läger
Subst.:vbid1-116055belägrande,
belägring