substantiv ~t ~n
be|lät·et1avgudabild
ofta om primitiv el. klumpig bild
relig.○ngn gång äv. som nedsätt. beteckning på fula ting i allmänhetsedan 1541 (med nedsätt. bet.)fornsv. biläte; av fornlågty. bilithi, med anslutning till läte i bet. ’uppförande’; eg. samma ord som bild
2avbild
av Gud
bibl.relig.Gud skapade människan till sitt belätesedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser