adjektiv belåtet belåtna
be·låt·en●som känner sig ha fått sina omedelbara behov tillfredsställda
admin.komm.MOTSATSantonymmissbelåten
JFRcohyponymnöjd
mätt och belåtennöjd och belåtenhan var mycket belåten med sin andraplatsbelåten (med/över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1506brev från riddaren Erik Turesson till brodern Per (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. belatin, perf. part. av belata ’överlämna; förse’; jfr låta