Svensk ordbok 2009, webbversion

bemäk´tiga sig verb bemäktigade bemäktigat be·mäkt·ig·ar●skaffa sig herra­välde över ngt, med våld el. an­dra makt­medel samh.JFRcohyponymtillvälla sigcohyponymerövracohyponymtillskansa sig rebellerna bemäktigade sig flera provins­huvudstäder○äv. bildligtngt högt.fruktan bemäktigade sig allas sinnenbemäktiga sig ngn/ngtsedan 1545av ty. sich bemächtigen med samma betydelse, till mächtig, se mäktig Subst.:vbid1-116111bemäktigande