verb ~de ~t
be·mynd·ig·ar●ofta perf. part.
ge befogenhet åt
ngn att utföra ngt
ofta jur.jur.samh.JFRcohyponymauktoriseracohyponymberättiga
årsmötet bemyndigade styrelsen att söka nya lokaler för föreningenbemyndigad översättning av NNbemyndiga ngn att+Vsedan 1806trol. av da. bemyndige med samma betydelse; jfr myndig
Subst.:bemyndigande