verb benämnde benämnt, pres. benämner
be·nämn·er●tilldela som särskild beteckning
som kan användas som namn på företeelsen i fråga
komm.SYN.synonym1kalla 1
han hade inget emot att benämnas socialistden process som brukar benämnas privatiseringbenämna ngn/ngt ngtbenämnda talsetal 2
sedan 1526jfr fornsv. benämna ’nämna; bestämma, avgöra’
Subst.:vbid1-116408benämnande,
benämning