Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ben|brott·et●(skelett)brott på ben
såväl nedre extremitet som annat skelettben
med.tid.SYN.synonym2fraktur
gipsa ett benbrottdet blev många benbrott i skidbackarnasedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. benbrut, benbrot