Svensk ordbok 2009, webbversion

be`nbrott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ben|­brott·et(skelett)brott på ben så­väl nedre extremitet som annat skelettben med.tid.SYN.synonym2fraktur gipsa ett benbrottdet blev många benbrott i skid­backarnasedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. benbrut, benbrot