Svensk ordbok 2009, webbversion

beordra [-å´rd-] verb ~de ~t be·ordr·ar●ge order till ngn att ut­föra ngt, särsk. i militära samman­hang handel.mil.löjtnanten beordrade dem att ta skydd○äv.ge order om beordra giv­aktöver­läkaren beordrade syrgas­behandling○ibl. äv.beställa de beordrade varorna levereras in­om en veckabeordra ngn att+V, beordra ngn till ngt, beordra ngt/SATSsedan 1656av ty. beordern med samma betydelse Subst.:vbid1-116414beordrande