Svensk ordbok 2009, webbversion

berätt´iga verb ~de ~t be·rätt·ig·ar●ge rättighet av mer el. mindre juridiskt slag jur.komm.JFRcohyponymauktoriseracohyponymbemyndiga ett elevkort som berättigar till övnings­körning○äv. i fråga om moralisk el. intellektuell rättigheträtt­färdiga det vi hit­tills vet berättigar inte till några bestämda slut­satserberättiga ngt, berättiga (ngn) till ngt/att+V, berättiga ngn att+Vsedan 1734efter ty. berechtigen med samma betydelse; jfr 1rätt Subst.:berättigande