verb berömde berömt, pres. berömmer
be·römm·er●uttrycka sin höga uppskattning av
ngn/ngt
komm.SYN.synonymlovordasynonymprisa 1
läraren berömde eleverna för det fina grupparbetetäven översättaren fick några berömmande ord i recensionenberömma ngn/ngt (för ngt/att+V/SATS)sedan 1464 (refl.)Bihang till Rimkrönikornafornsv. beröma (sik); av lågty. (sik) berömen ’berömma (sig av); skryta’, till rom ’rykte’
Subst.:vbid1-116911berömmande;
beröm