substantiv ~n
be·römm·els·en●det att vara berömd
vanligen mera stadigvarande
m-med.JFRcohyponymanseendecohyponymrykte 2
Strindberg lyckades vinna europeisk berömmelsehon dog vid 83 års ålder, mätt på ära och berömmelsesedan 1541Svensk ordbok 2009, webbversion