Svensk ordbok 2009, webbversion

bergart [ber`j-] substantiv ~en ~er berg|­art·enstenmaterial i jord­skorpan som kan bilda berg­grund om enhetligt material som finns i större an­hopningar geol.JFRcohyponymmineral eruptiva bergartermetamorfa bergartersedimentära bergartersur bergartberg­art med hög halt av kisel­syrat. ex. gnejs och granitsedan 1671