Svensk ordbok 2009, webbversion

bergtall [ber`j-] substantiv ~en ~ar berg|­tall·enen tall (med låg och böjlig stam) som växer på berg i mellersta och södra Europa; ofta planterad vid kuster som sand­bindare och vind­skydd bot.rum.äv. all­männare(låg och knotig) tall som växer på berg sedan 1694