Svensk ordbok 2009, webbversion
bergtall
[ber`j-]
substantiv ~en ~ar
berg|tall·en●en tall (med låg och böjlig stam) som växer på berg
i mellersta och södra Europa; ofta planterad vid kuster som sandbindare och vindskydd
bot.rum.○äv. allmännare(låg och knotig) tall som växer på berg
sedan 1694